Snart år 2010
Idag är det en dag som såå mycket tankar har kommit upp och en jävla massa funderar på mitt liv..
Mina barn älskar jag över allt annat på denna jord.
Min man oxå.
Jag vet att mina barn har det bra men samtidigt så vet jag att dom känner av hur jag mår..och jag mår inte bra.
Jag vet att jag har en jävla teprament, känns som att jag jämt säger till dom och tjatar på dom..Nu är alla barn inne i någon trots och lyssnar verkligen inte ofta på vad jag säger åt dom till.... Nej då trotsar dom...
Men hoppas verkligen att de släpper...
...Ville ta bort de flesta tomtar här hemma redan nu då de inte såg snyggt ut, men lät de stå för Linus tyckte de var fint, jag vill kasta ut granen då de barrar som fan men låter den stå för Linus vill de.
Vill göra om här hemma och ändra och fixa men gör inte de för Linus vill inte..
Varför i helvete ska de vara som den andra vill hela tiden..kan man inte mötas halvväg??????????
Bläääääääää Säger jag bara.
Detta grubblar jag bla på och iofs mycket annat oxå.
Jag vill så mycket med mitt liv just nu..eller har alltid velat. Jag vill kunna säga till folk att jag mår jätte bra och är lycklig...hum när jag gjorde jag de sist???????
Jag ska tala om för er att jag minns inte ens när jag kunde säga så sist. Vilket är lite skrämmande faktsikt.
Som jag brukar säga till mig själv.. "De blir bättre" men inte fan har de blivit de...eller o vissa perioder men de kommer tillbaka lika snabbt känns de som.
Jag vill bara kunna säga att jag är lycklig...................................................
bye bye
Jag tror du måste söka lyckan i vardagen - att hitta känslan av att vara lycklig över att barnen finns och att vi har varandra. Sedan är det klart att det inte skadar att ha lite planer som hus å resor och annat, men det är ju inte lycka utan bara lite guldkant...
Lycklig är nog ett ord som sällan kommer ensam. Man får glädjas åt det man har. Vara lycklig över barnen och din man. Inte lätt, I know! Men försöka duger!
<3